hem | | sitemap
Expeditioner
och hållbara äventyr
jorden runt
Arkivet
Hem
Expedition Kilimanjaro 09
Reseberättelse


Mt Kenya
Dag 1 Göteborg - Nairobi

Flyget går tidigt på morgonen från Göteborg mot Amsterdam där vi får några timmar till frukost och annat. Därefter väntar en ca 8 timmar lång flygresa mot Kenya och Nairobi. Vi korsar hela Europa och får fina vyer över Alperna och Medelhavet innan Afrika tar vid med den storslagna Sahara-öknen. Vi landar i Nairobi på kvällen och efter ca 1,5 timme genom passkontroll och bagagehämtning så hittar vi våran chaufför Milton som skall ta oss in till staden. Det visar sig snabbt att han har en relativt liten Nissan och vi kommer med 6 st ryggsäckar varav 3 är ganska stora så vi, eller rättare sagt en av cheferna för företaget vi anlitat nere på plats, får börja leta efter en ny bil. Bilproblem, vare sig det rör storlek eller mekaniska problem, kommer visa sig vara ett genomgående inslag på vår resa. När transporten är löst åker vi in mot Nairobi. Ungefär 22.30 checkar vi in på Parkside Hotel som ligger ganska nära stadens centrum, inte Hilton kanske men det är helt ok. En lång resdag har gjort oss hungriga så vi bestämmer oss för att gå ut och äta något innan vi lägger oss. Vi hinner inte ens gå ut från hotellet innan en vakt varnar oss för att inte gå för långt, inte ta med kamera, inte ha för mycket pengar med oss, alltid gå på upplysta gator osv. Uppenbarligen skall vita människor inte vara ute alltför sent i Nairobi, inte ens tre killar vid 27-28 års ålder. Vi äter snabbt och lägger oss sedan, nästa dag skall ta oss ut mot Mt Kenya.


Dag 2 Nairobi – Nanukyi – Old Moses Camp

Vi startar dagen tidigt med frukost på hotellet, servitrisen tittar lite konstigt på oss när vi renar tevattnet men vi tar inga risker. Milton väntar på oss utanför när vi ätit klart i samma Nissan som vi sa nej till kvällen innan. Den här gången kommer det dock att lyckas med packningen då vi har fått ta ur kläder och persedlar och lämnat dem med vår ”agent” i Nairobi. Vi kommer nämligen att passera samma hotell innan vi åker mot Mt Kilimanjaro. Bilen lastas och det bär iväg mot Nanukyi där vi ska möta upp våran guide och bärare. Nu får vi se Nairobi ordentligt då det var mörkt när vi åkte genom staden kvällen innan. Så fort man kommer ut från stadens centrum, vilket inte är så stort trots att Nairobi är en stor stad, blir det väldigt fattigt. Det är enorma kåkstäder runtom hela stadskärnan, här och var finns stora marknader med otroligt mycket folk och de står bara någon meter från vägarna. Trafiken är egentligen ett kapitel för sig. Det är väldigt mycket bilar, som är förvånansvärt moderna, men trafikrytmen och hur man anpassar sig efter trafikregler är inget för den svaghjärtade. När vi kommit ut ur Nairobi ser vi den afrikanska landsbygden. Trots att Kenya är med afrikanska mått ett välmående land så är det nästan stenåldersstandard på hushållen, med undantag för att det finns Coca-Cola att köpa överallt samt att det går att tanka upp sin mobiltelefon vid varannat skjul. Bilresan är blandade känslor, fantastiskt att få se ett annat land på en annan kontinent men samtidigt växlas det med dödsskräck då våran chaufför kör som en kratta och medtrafikanterna också. Bilen går såklart sönder mitt i en by vilket resulterar i att en av oss får gå ut och mecka motor eftersom chauffören egentligen inte har en aning om vad han ska titta på när han öppnar huven. För att sedan få igång bilen så får vi putta igång den till många invånares glädje. Väl framme i Nanukyi bär det av mot Mt Kenya national park med vår guide Robert. Framme vid gaten äter vi lunch med babianer som sällskap innan vi börjar vandringen upp mot Old Moses Camp. Det är varmt när vi går men ingen tokvärme, dock går det ned några liter vatten såklart. Ca 4 timmar och 700 höjdmeter senare har vi kommit fram till Old Moses Camp på 3300 möh. Avnjuter en god middag i lägret innan vi ser solnedgången och lägger oss tidigt. Kroppen är inte van vid den höga höjden vilket gör att sömnen blir upphuggen i 3-timmarsstintar med är ändå helt klart god.


Dag 3 Old Moses Camp – Camp Shipton

Vaknar runt 0630 till ett härligt väder. Utsikten är fantastisk från lägret där vi ser ned mot den kenyanska landsbygden. Vi äter en som vanligt god frukost innan vi packar ihop och börjar vandringen mot Camp Shipton 1.5 mil och 900 höjdmeter bort. Vandringen är lite skönare den här dagen, något svalare i luften och landskapet är öppet. Dagen innan var det mycket vegetation vid sidan av vägen men nu är det på sin höjd låga snår men i övrigt högt gräs. Längre upp på berget kommer dock något som kan liknas träd men inte ens i närheten av vad man kan kalla skog. Vi vandrar genom dalar med rinnande vatten, upp på bergskanter/åsar och tar oss långsamt uppåt. Tyvärr så börjar en av oss må dåligt, börjar med halsont och blir sedan total matthet i kroppen. Det verkade vara energibrist och efter en lång rast med mycket att äta till lunch på en fantastisk fin plats vid en bergsbäck där vi också fyller på våra vattenflaskor och camel packs så fortsätter vi upp mot Camp Shipton. Efter att ha gått över/korsat några bergskammar går vi till slut in i en dal som skall ta oss sista timmarna till lägret. En fantastisk utsikt både upp mot berget och ned mott slätlandet medan vädret fortsätter vara bra. Vi är alla tre ganska trötta när vi är framme. Dock är Petter lite mer sliten av oss andra och efter en middag där han knappt äter något går han och lägger sig direkt. När vi ansluter tältet någon halvtimme senare har han väldigt hög feber mår allmänt dåligt med oväntad hög puls och ansträngd andning, detta utöver det vad hög höjd gör mot kroppen. Turligt nog har vi bekantat oss med ett sällskap från Royal Air Force från Storbritannien och de har en läkare med sig vilken vi ber att hon ska ta en titt på våran sjukling. Efter en snabb diagnos säger hon att Petter har en luftvägsinfektion och måste ned. Vi får antibiotika och paracetamol och en order att gå ned nästa dag. Då Mt Kenya var för oss en aklimatiseringsbestigning så är det ingen katastrof men vi alla tre ville såklart nå Stella Point 500 m över oss dagen efter men vi trots en dag mindre på berget kommer vi ändå få de timmar vi vill ha på hög höjd för att klara av Mt Kilimanjaro. Något nedstämda går vi och lägger oss och sover ganska dåligt den natten.


Dag 4 Camp Shipton – Old Moses Camp

Upp tidigt för att hinna med att gå ned på en dag. Jag och Jonas packar ihop tält och utrustning och sen bär det av nedåt. Det går extremt långsamt, Petter mår inte bra och efter 2 timmar så har vi inte kommit längre än ett par kilometer vilket gör att vi börjar undra om det var smart att lämna lägret där vi visserligen var på hög höjd men hade en läkare nära. Efter kort överläggning väljer vi dock att fortsätta, bättre att gå ned även om det känns jobbigt. Dagen går förbi utan att något speciellt händer, är jobbigt för alla att en är sjuk dock måste det ha varit riktigt slitsamt för Petter att behöva gå. I uppförsbackar måste vi hjälpa till och knuffa i ryggen för att han ska komma upp. Efter 10 timmar och 1,5 mil är vi nere i Old Moses Camp. För att vara på det säkra så beställer vi en bil ned inför morgondagen in till Nanukyi där giganten Milton ska möta upp för transport till Nairobi.

Dag 5 Old Moses Camp – Nanukyi – Nairobi

Med en viss sovmorgon, frukosten serveras inte förrän 0900, så bär det av nedåt. Nu behöver vi som sagt inte gå och det känns bra, framförallt så sparar det Petter. Vi åker in till Nanukyi och äter en avskedsmåltid med bärarna. Det serveras kött och bröd med en väldigt stark sås till och en salthög bredvid. Köttet hackas och styckas framför oss på bordet vilket vi tror är en gest som visar att det är färskt. Sedan äts allt med händerna och det dubbeldippas i såserna hejvilt men vad ska man göra, kan ju inte be alla att tvätta händerna och inte äta på deras sätt. Det är bara att sitta med och vara nöjd, och gott var det. Vi tackar av bärarna, de har varit riktigt bra. Trevliga och snälla och ställt upp på våra omkast i planerna. Guiden Robert kommer vara vår guide på Mt Kilimanjaro så honom ser vi om några dagar igen i Nairobi. Efter en bilfärd med Milton är vi tillbaka i Nairobi och chekar in på Parkside Hotel igen. Vi har fixat läkartid dagen efter så vi kan få reda på vad Petter har och om han kan gå upp på Kilimanjaro.


Dag 6 Nairobi

Upp i hyfsad tid för att ta oss till Nairobi General Hospital. Försäkringsbolaget har verkligen ställt upp och fixat allt åt Petter och oss övriga så det står en taxi utanför med en trevlig herre från deras agent i Kenya som tar hand om oss och visar oss var vi ska när vi kommer fram till sjukhuset. Efter att Petter lämnar prover och får en snabb undersökning blir domen att han har en virusinfektion och bör inte gå uppför Kilimanjaro. Något nedstämda åker vi tillbaka och svullar i oss en del pizza och börjar ringa samtal hem till Sverige för att få en annan läkares utlåtande. Det vi gör under tiden är att flytta fram resan ned mot Kilimanjaro 2 dagar för att Petter ska hinna bli så bra som möjligt. Vi får reda på att provsvaren kommer samma dag klockan 09 som vi ska börja bestigningen av Kilimanjaro. Under tiden stannar vi på hotellet och bara tar det lugnt.

Kilimanjaro
Dag 9 Nairobi – Moshi

Avfärd mot Tanzania och Moshi som ligger vid foten av Kilimanjaro. Bussen kommer iväg runt 09 och resan skall ta ca 8 timmar. På bussen får vi sällskap av ytterligare en svensk och tre britter samt en halv skolklass kenyanska ungdomar i 18-årsåldern. Vägen vi åker på är en av de stora lederna mellan de två länderna men stora delar av vägen är grusväg, dock ser vi vägarbeten lite här och där så de jobbar på att asfaltera hela sträckan. Men man ska absolut inte klaga, hade jag velat åka på en hel och fin asfaltsväg så funkar det ju väldigt bra med en vanlig svensk väg. Det är det bland annat det som är annorlunda som gör resan. Det går relativt enkelt att passera gränsen, dock så får vi tipset att mer eller mindre springa de 100m som utgör ingenmansland länderna emellan då de människor som finns där är väldigt snabba på att knycka saker ifrån dig men vi märker inget av dem, de vill bara sälja en massa olika onödiga saker. Resan fortsätter mot Moshi och vi är framme där sent på eftermiddagen. Vi checkar in på The Keys hotell vilket är helt ok även med västerländsk standard. Vi beställer en hamburgetallrik i baren och sätter oss ned vid poolen och slappnar av efter en lång dag på resande fot. Så fort mörkret faller lägger vi oss och hoppas att beskedet från läkaren imorgon skall vara positivt och att vi alla tre får gå uppför berget.


Dag 10 Moshi – Umbwe

Käkar en mycket bra frukost på hotellet, packar ihop utrustningen och checkar ut strax innan 09. Vi sätter oss på hotellets veranda och väntar på att läkaren från Nairobi ska ringa samt att bärarna och Robert vår guide ska dyka upp. Tyvärr så kommer läkaren med tråkiga besked, Petter har körtelfeber och ska under inga omständigheter gå över 3000m. Känns värdelöst att alla inte kan gå upp, det var ju det vi åkte dit för. En hel del telefonsamtal hem till Sverige, försöker få en andra bedömning igen på resultaten men försäkringsbolagets läkare kan ju inte säga annat än samma som den kenyanska. Så efter ett långt snack så lämnar jag och Jonas Petter vid hotellet och vi beger oss mot Umbwe gate. Petter får hotellvistelsen betald såklart men känns tråkigt att lämna honom medan vi går uppför berget. Hur som helst, väl framme vid Umbwe gate käkar vi lite snabbt och beger oss så iväg. Det ser helt fantastiskt ut med all regnskog, det är något man drömt om att få vandra i. Det är en hård stigning och vi vill vara framme innan mörkret faller vilket gör att vårt tempo är ganska högt. När vi kommer fram till Umbwe Forrest Cave Camp har vi tagit drygt 1100 höjdmeter och 1,5 mil, svettet dryper och axlarna gör ont efter ryggsäcken. För en gångs skull har vi hållit samma tempo som bärarna och då de startade efter oss får vi vänta ett litet tag innan de ansluter. Skall dock nämnas att precis som på Mt Kenya så bär de den stora lasten och man själv har det man behöver för att klara sig en dag med sig således en massa vatten, förstärkningsplagg i form av tröja och jacka, strumpor och skor för att kunna byta om från kängor och sen lite annat smått som är bra som tex solkräm, plåster och lindor, solglasögon osv. Slår läger på ca 2850m och sover riktigt bra i skogen, en och annan apa gör sig hörd men inga som stör nämnvärt.


Dag 11 Umbwe Forrest Cave Camp – Barranco Camp

Vaknar till strålande solsken, tälten är lite fuktiga efter en natt i skogen. Käkar en precis som alltid bra frukost med färskt frukt och te med mackor. Vandringen är i början precis som den var dagen innan, brant och med tät och fuktig skog på sidorna. Dock efter kanske 2 timmar så blir skogen lägre och glesare och vi börjar se omnejden. Det är en helt fantastiskt utsikt då vi vandrar på en rygg upp mot Barranco, i dalen nedanför oss hör man vatten forsa fram säkert 250 till 300 meter ned. Ibland siktar vi Uhuru Peak, toppen av Kilimanjaro och när vi vänder oss om ser vi Mt Meru som är Kilimanjaros grannberg. Stigen planar på eftermiddagen ut mer och mer och det blir inte samma branta stigning som förmiddagen och dagen innan har erbjudit. Efter att ha vandrat i ca 6 timmar kommer vi fram till Barranco Camp på 3950 möh. Här är första gången vi ser hur populärt Kilimanjaro är. Det finns säkert 75 tält i lägret. På eftermiddagen har det blivit molnigt och fuktigt i luften, det visade sig vara så på Kilimanjaro. Eftermiddagarna molnade på medan mornar, förmiddagar och kvällar var klara. Vi äter en lyxmiddag med kyckling, ris och pannkakor innan vi lägger oss.


Dag 12 Barranco Camp – Karanga Camp

Dagen börjar med en otrolig klättring, ca 200m mer eller mindre rakt upp. Och med klättring menar jag klättring, här måste man använda armar och händer för att komma upp. Det blir snabbt kö när mer eller mindre hela lägret är på väg och det är svårt att gå om de långsamma. Vi stannar upp precis innan krönet och tittar nedåt. Det är på ett sätt lite otäckt då man inser att man inte har haft det minsta till säkring för klättringen. Enligt Robert så är det inte ovanligt att bärarna tappar sina kollin då de envisas med att bära dem på huvudet eller nacken. Väl uppe tar vi en längre rast och träffar på ett sällskap från Sverige. Pratar lite med dem och de visar sig att de är på väg mot det sista lägret innan toppen, Barafu Camp, vilket innebär att de ska bestiga Kilimanjaro på 4 dagar och de har inte acklimatiserat sig innan. Vi slår följe med dem eftersom vårt stopp ligger på vägen till Barafu men ganska snabbt märker vi att vi de går alldeles för sakta för oss så vi önskar dem lycka till och knallar på med vissa gliringar om att vi kommer gå in i väggen och att det är enkelt att visa sig stark i någon timme när man ändå ska vila resten av dagen. Vi skulle möta dem senare när de var på väg nerför Kilimanjaro och då var de inte lika kaxiga, en av sex mådde ok medan resten av dem hade haft allt från mildra till ganska allvarliga symptom på höjdsjuka och de verkade inte alls nöjda med att ha klarat av det. De kunde knappt beskriva bestigningen då det inte hade riktigt bra minne av det. Förstår inte riktigt varför man ska upp på toppen om man inte kan njuta av det med det är ju såklart deras val. Vi gick iaf om dem och kom till Karanga vid lunchtid och tog en väldigt lugn eftermiddag, läste lite och spelade kort. Gick upp på 4100m och sen ned till Karanga igen på 3960m bara för att känna lite på höjden och kunna sova något bättre. Precis innan vi går och lägger oss ser vi en tunn molnslöja ligga runt Mt Meru medan solen sänker sig långsamt över Uhuru Peak.


Dag 13 Karanga Camp – Barafu Camp

Återigen en kort dag där vi går på förmiddagen och vilar i nästa läger på eftermiddagen. Det är visserligen drygt 600 höjdmeter till nästa läger men det känns knappt när vi går. Dock märks det på naturen att vi börjar komma högt upp, landskapet kallas för alpin öken och det är fullt förståligt. Inga växter längre och de enda djuren är några fåglar som cirkulerar över lägret. Det är kanske inte sand som man förknippar med öken utan det är stenlandskap, rättare sagt så är det lavasten som är sönderbruten. Det känns väldigt skönt med en kort vandring dagen innan toppen, väl framme i Barafu Camp gör vi mer eller mindre samma som i Karanga förutom att gå iväg på en lite tur. Dock får vi det skitvarmt i tältet, dryga 45 grader när det är kanske 15 utanför men med solen och den tunna luften kan det bli varmt. Vi käkar middag och sen lägger upp planen för toppdagen. Vi pratar med Robert och bestämmer oss för att gå upp 23:30 och börja vandringen runt 00:30. Vi tar också höjd för att om vi är pigga så ska vi gå ned hela vägen till Mweka Gate och vidare till Moshi där Petter är på The Keys.


Dag 14 Barafu Camp – Uhuru Peak – Arusha

Precis som bestämt så går vi upp 23:30, käkar lite lätt och sen klär oss för vandringen. Mer eller mindre allt som jag har med mig åker på, nära kroppen lägger jag kompaktkameran och batterier till den större systemkameran ifall de skulle dräneras pga kylan. Camelbacken är också nära kroppen så den inte fryser. När vi kommer ut ur tältet märker vi att vi är de sista som lämnar lägret, vi kan se alla ljus från folks pannlampor längs stigen upp. Vi börjar vandra direkt för att inte börja frysa vilket vi märker ganska snabbt att så inte är fallet. Vi har tagit på oss för mycket kläder och måste ta av oss ett lager efter bara kanske 30 min vandring. Efter drygt två timmar börjar det snöa och blåsa och under hela bestigningen skulle det bara öka. Vi går förbi det ena sällskapet efter det andra, vissa tar två tre steg innan de måste stanna och vila medan vi själva kan prata med varandra och går ca 1 timmes intervaller mellan rasterna. Det är bara att tacka acklimatiseringen för att vi mår så bra, hade varit väldigt jobbigt att göra den här bestigningen när man mår dåligt. Kan vara därför vi ser folk vända medan vi är på väg uppåt. Hur guiden hittar är för mig lite konstigt, dels så snöar det kraftigt nu men även innan måste det vara svårt att hitta en stig i mörkret och i det här landskapet. Fast vi ska ju uppåt så det är väl bara att köra på kan jag tänka mig. Efter ca 4,5 timmar har vi kommit upp till kratern till en plats som heter Stella Point på ca 5700m. Här tar vi skydd bakom en klippa och dricker te och äter kakor för att hålla energin uppe. Vi kan ana kratern nedanför oss, det enda vi ser är ett stort mörkt hål med branta väggar. Nu väntar 45 min kvar till toppen med en svag lutning uppåt vilket känns skönt efter den kraftiga stigningen vägen upp. Snön och blåsten har nu tilltagit ganska mycket men det är inget som bekommer oss. Vi går längs kratern i högervarv och trots att vi går ganska snabbt känns det som om toppen aldrig kommer, varje lite stenhög eller kulle tror vi är målet. Men så efter ca 5,5 timme efter vi startade så ser vi skylten dyka upp i mörkret och under den finns en liten höjning av landmassan. Det känns oerhört skönt att äntligen nå målet på resan, Uhuru Peak 5895 meter över havet. Vi stannar på toppen i ca 10 min, under tiden är det foto som gäller men kameran håller bara för två kort innan vi måste byta batterier. Det är nu bra kallt att öppna jackan och gräva efter reservbatterier nära inpå kroppen. När de nya batterierna är i klarar kameran av två bilder till sen lägger den av totalt men vi har fått de viktiga bilderna iaf. Det är fortfarande mörkt när vi lämnar toppen, tanken var att vi skulle nå den vid soluppgång men vi har gått för snabbt och det är för kallt för att stå på toppen och vänta i minst 30 min på att solen ska gå upp vilket den gör runt 0630-0700. På väg nedför med kratern på vår vänstersida möter vi folk som är på väg uppåt, vi hejar på dem och försöker peppa dem men inte många svarar. Det verkar som om vi är bland de enda som har gått upp och mår bra. När vi är åter på Stella Point igen ser vi solen för första gången. Molnen har lättat och sjunkit ned vilket gör att vi står på 5700möh och är precis ovanför molnen. Långt bort ser vi solen klättra upp över molntäcket och belysa toppen och molnslöjorna i fantastiskt klart ljust sken. Synen är obeskrivbar, det är så otroligt vackert och man måste ha sett det för att förstå dess fulla skönhet. Efter att ha avnjutit soluppgången så beger vi oss slutligen nedför berget. Det går snabbt och enkelt, nästan som att åka skidor i det snöblandade gruset. Inte många hundra meter ned går vi förbi en person som sitter på en sten och är nästan helt apatisk. Det visar sig vara en ung norrman som har på bara tre dagar utan acklimatisering försökt bestiga Kilimanjaro. Han har uppenbara höjdsymptom, lite halvt borta som sagt och kroppen har börjat prioritera sina viktiga funktioner vilket gör att huden i ansiktet är blå-gul och det blir bara sämre och sämre. Hans bärare förstår knappt engelska och har inte utbildningen heller att ta hand om honom så vi beslutar för oss att ta med honom ned. Vår andreguide gör ett storartat jobb med att leda ned honom till Barafu där parkvaktarna tar hand om honom. Väl nere i Barafu ca 0930 känner vi oss väldigt pigga så vi bestämmer oss för att gå ut hela vägen men först lite vila och mat. Efter det så packar vi ihop och börjar gå den långa vägen ut. När vi kommer ned till ca 3300m kommer regnskogen. Trots att det bränner bra i tårna och långt fram på fötterna i kängorna så går vi ut ur Mt Kilimanjaro national park runt 16 och åker direkt för att hämta upp Petter vilket han blir glad över. Annars hade vi varit borta en dag till på berget. Han checkar ut från hotellet och vi åker till Arusha för att checka in på ett nytt hotell då safarin utgår därifrån. Käkar en väl förtjänt middag på hotellet och sen är det direkt i säng. Är skönt med en riktig säng och att inte behöva sova på hög höjd så kroppen kan återhämta ordentligt.

Safari
Dag 15 Arusha – Lake Manyara

Går upp tidigt för att möta upp vår chaufför i receptionen. Vi lastar i och säger adjö till Robert som har varit en utmärkt guide på båda bergen. Resan går västerut mot Lake Manyara National Park Vi slår upp vårat tält inne på en bakgård som är ett vandrarhem eller motsvarande och därefter åker vi ut till Lake Manyara. Det är ett fantastiskt område, vi åker längs en bergskam där det är klassisk afrikansk skog med höga träd som har långa grenar. Ju längre ut man kommer mot sjön desto lägre blir vegetationen och övergår till stäpp innan vattnet. Vi ser babianer och blue monkeys uppe bland träden, när vi kommer lite längre ut börjar växtligheten bli lite lägre och lite glesare. Här passar det för stora djur och vi ser också giraffer, vattenbufflar, antiloper och elefanter. Vi kommer väldigt nära en stor han-elefant som går mitt emellan de 4 bilar som stannat för att titta. När vi kommer ut ur vegetationen ser vi ut över sjön, horisonten utgörs mer eller mindre av en avlång rosa strimma. Vi kan knappt tro det när chauffören berättar för oss att det är flamingos, det måste vara 100.000-tals som står i strandlinjen. Vi tillbringar en eftermiddag i Lake Manyara och det är verkligen ett vackert landskap. Tyvärr ser vi inga lejon, leoparder eller noshörningar men det visar sig att morgondagen har ljusare utsikter för att kunna komma fler djur ännu närmre.


Dag 16 Lake Manyara – Ngorongoro

Alla tre är väldigt spända när vi åker mot Ngorongoro-kratern i hyfsad tid på morgonen, måste ju såklart vänta lite på chauffören som verkar ha sina egna tider. Efter ca 1,5-2 timmars bilfärd så passerar vi äntligen genom gaten in till Ngorongoro-kratern. Här är det branta stigningar upp mot kraterns sidor. De ligger på ca 3200m och kratern är ca 22km i diameter så det är en mäktig syn när vi blickar ut över den. Vi åker runt kratern och kommer till vårt läger som ligger precis på toppen av kratern. På vägen har vi åkt förbi riktigt fina hotell och resorts som går upp till 5-stjärnor. Själva så passerar vi bara och åker in i ett tältläger och slår upp vårt tält innan det blir lunch som vi äter ganska snabbt då vi vill ned i kratern så snabbt som möjligt. Lite väntan på föraren och sen är vi på väg mot vad Tanzania självt kallar jordens 8:e underverk. En påstående man kan förstå, vyn som möter oss när vi ser hela kratern nedanför oss är nästan lika ”breath taking” som att se solen gå upp ovanför molnen vid Stella Point på Kilimanjaro. Vägen ned är brant och ganska dålig och man kastas fram och tillbaka under det uppfällbara taket i Land Rovern. Väl nere så blir vi först lite besvikna, vi kan knappt se några djur. Det enda vi ser är en enstaka zebra och en hord med masai-getter och långt bort är det bara grönt gräs och svarta stråk. Skulle ganska snart visa sig att vi hade enormt fel, det var djur överallt. Zebror, gnuer, vildsvin, elefanter, flamingos, marabostorkar, vattenbufflar, flodhästar osv. Av rariteterna kunde vi räkna in noshörning och hyenor. Men det som gjorde störst intryck var ändå lejonen. Det första vi såg var på långt avstånd men vi var alla ganska nöjda med det, vi fick ju trots allt se ett. Men efter vi hade kört i några timmar kom vi några ungdjur väldigt nära när de låg och vilade i skuggan av högt buskage vid en liten bäck. Strax därefter såg vi ett lejonpar och det var riktigt mäktigt att se en fullvuxen hane med sin hona. De sista lejonen vi såg var två små ungar som bråkade med varandra precis vid sidan av vägen, det var så gulligt att man nästan smälte och det var ett bra avslut på en fantastisk dag. Det man kan nämna om Ngorongoro är man inte ska låsa sig fast vid djuren, naturen är minst en lika stor anledning att åka dit då den är helt fantastisk. Att se denna enorma krater med allt liv i är verkligen något oförglömligt. Väl upp ur kratern och tillbaka i lägret käkar vi middag och när solen gått ned så ansluter vi ett norsk-svenskt sällskap vid deras bonfire och pratar och har det trevligt långt in på natten. När vi väl går och lägger oss ser vi att en vattenbuffel har gått in mitt emellan tälten, känns lite konstigt att gå och lägga sig när man har ett 1,5-tonsdjur utanför men det hör nog till. Under natten vaknar jag av att ett vildsvin sniffar och bökar vid mitt huvud men det blir snart ivägskrämt av lägervakten.

Dag 17, 18, 19 Ngorongoro – Arusha – Nairobi – Göteborg

Självklart en tidig morgon för att sedan vänta men det har man vant sig vid nu. Frulle och sedan beger vi oss av mot Arusha igen. En snabb övernattning på hotellet och sen är det dags resan tillbaka till Kenya och Nairobi. Väl framme checkar vi in på hotellet, käkar varsin pizza och lägger oss. Flyget går tidigt dagen efter. Tre ganska trötta killar går ombord flygplanet mot Göteborg via Amsterdam.

Ska man sammanfatta resan lite kort så först och främst var det ju enormt tråkigt att en av oss blev sjuk och inte kunde fortsätta bestigningen av Kilimanjaro. Men att vi övriga två fortsatte var helt rätt för alla parter, ingen hade blivit gladare om alla tre hade stannat nere. Dessutom var det rätt beslut att Petter stannade kvar och var med på resans sista del då den var minst lika fantastisk även fast det kändes inte så motiverande efter att vi precis kommit ned från Kilimanjaro. När jag ändå nämner bergen så måste jag säga att Mt Kenya är ett mycket vackert berg som helt klart är värt att bestiga. Det är avsevärt mycket mindre exploaterat så det är inte mycket folk och ingen nedskräpning alls. Om man ska välja berg så ska man välja det men det är ju förstås lockande med nästan 1000m till och att få gå upp på en av seven summits men ta Mt Kenya som ett acklimatiseringsberg precis som vi gjorde, det kommer man absolut inte att ångra. Inte heller ångrar man safarin med fantastisk natur och fantastiska djur.
Sist men inte minst så kan alla incidenter vi varit med om kanske tyckas jobbiga och onödiga men det är lite de som gjort resan så minnesvärd. Att käka med händerna med bärarna är en upplevelse, precis som att man måste fixa en bil mitt ute i ingenstans. Det är närmre Afrika helt enkelt och det ska man absolut inte vara rädd för att upptäcka!

Den här reseberättelsen har skrivits av Albert Löfgren som var med på expeditionen.






Bilder
Visa Bildgalleriet
Samarbetspartners:
© Swedish Expeditions ecoexploring EF 2008- med ensamrätt | Resevillkor | Kontakt | Webbansvarig | Stor text