hem | | sitemap
Expeditioner
och hållbara äventyr
jorden runt
Nev. Huandoy
Arkivet
Hem
Expedition Peru 2005
Reseberättelse


Denna expedition gick i juni-juli 2005. Under 24 dagar vandrade och klättrade vi i Perus vackraste cordilleror, Blanca och Huayhuash.
Efter en lång resa besökte vi först Cordillera Huayhuash, en liten men extremt spektakulär kedja ca 10 mil söder om den större och mer kända Cordillera Blanca. Målen var vandring - acklimatisering - och bestigning av en sällan klättrad topp på ca 5400m.

Efter denna tur styrde vi kosan mot Cordillera Blancas ("Vita bergen") spetsiga toppar. Första toppen blev 5685m Wallunaraju, en stilrent spetsig snötopp mycket nära huvudorten Huaraz.

Sedan styrde vi kosan mot Chopicalqui, en närmast perfekt ispyramid på 6350m, resans höjdpunkt.


Peru
Vi startade resan med dykning bland koraller och papegojfiskar runt ön Bonaire, där flyget mellanlandade och vi hade 12 fria timmar. Flygresor till Sydamerika kan ibland ta udda vägar, men detta var en riktigt varm och bra start pa en alpin klätterresa

Vi flög sedan över Amazonas djungler mot Lima i Peru. Huvudstaden är dock ingen plats för klättrare, vi tog redan dagen efter bussen mot Huaraz och Perus höga Ander. Resan följer först Perus
ökenartade kust, följt av en skarp sväng åt öster, rakt upp 4000m över ett pass och sedan ner till staden Huaraz, mitt bland bergen. Och, det är inga dåliga berg här...

Högst är Huascaran med sina 6770m som reser sig direkt ur Cayon de Huaylas med sina byar och småstäder 4500m
nedanför. Man ser fortfarande spåren av lavinen 1970 från Huascaran Norte som drog med sig en glaciärsjö och sedan raderade ut staden Yungay och ca. 20000 människor.

Huayhuash
Cordillera Huayhuash ligger ca. fem timmar skumpig minibussresa från Huaraz. Efter att ha bott in oss på hotellet och provianterat för vandring med åsnor (dvs med ägg, potatis och annan god mat), packade vi bussen full. Cordillera Huayhuash omges av djupa V-dalar där små byar ligger utspridda på dalsidorna. Vägarna är smala, av grus och sten och ofta med rejäla stup på sidorna, precis som det skall vara här.

Vi vandrade först ett par daga för att inte pressa oss för hårt på hög höjd. Detta lönar sig oftast inte alls. Men, efter ett par lugna dagar gick vi över ett 4700meters-pass ner till Jahuacochas glaciärsjöar vid foten av Huayhuash högsta toppar. Direkt ovanför den vackra U-dalen ligger Jinchana 6100m "kolibrinäbben av is" och Yerupaja chico och grande på rad. Yerupaja grande är Perus 3:e högsta topp med sina 6620m och likanr mest en stor mejlsel. Alla toppar i kedjan är höga, spetsiga och svåra med spektakulära snööverhäng a la Peru. Klätterexpeditioner hit är sällsynta. Naturen är extremt vacker. När det gäller den här dalen skriver jag som
mäklarna - den måste ses!


Aconcancha
Om man vill bli "Första svensk" på en topp finns det mycket att göra i Anderna, och i Cordillera Huayhuash har det knappt varit några svenskar och klättrat alls. Vet du några så
hör gärna av dig till oss!

Vår topp blev Aconcancha som är en av de lättaste, AD-. Höjdangivelserna varierade mellan 5650 och 5300m. Genom att gämföra med omgivande toppar upskattar vi den till ca 5400m.

Vi lade ett högt läger för 3 nätter under en av det spektakulära och svåra Tsacra-massivets moräner. En liten äng med gott om kor. Här betar kor (som hålls av traktens indianer, ungefär som renar i sverige) på skyddade gräsplättar ända upp på nästan 5000m.

Tyvärr nådde vi bara ca 100m under Aconcanchas topp, vi hann inte med den sista branten upp till toppkammen. Målet var dock främst acklimatisering. Dagen efter satsade vi på en lättare
isfri topp på ca 5100m. Den var orösad, men antagligen tidigare klättrad(??). Toppen består ev ett flertal spetsiga pinnaklar, varav (naturligtvis) den högsta var för farlig för att klättras utan rep. Utsikten från kammen var dock nästan ännu finare än från Aconcancha, där toppen dolde Huayhashkedjans höga toppar.

Efter detta var vi färdiga med Huayhuash. Vi följde en annan väg ner än vi kom, genom de djupa, gröna och kolibierika V-dalar som löper ner mot byn Pacllon (som fått elverk, något
liknande en bilväg och telefon sen jag var här sist).


Cordillera Blanca
Cordillera Blanca är Perus mest kända bergsområde, och världskänd i klätterkretsar för sina spetsiga och höga toppar, som dessutom får klättras utan dyra tillstånd ocj krånglig byråkrati. Ett ypperligt alternativ till det höga Himalaya! Kedjan är ung, mestadels av granit och prydd med de
för Peru så speciella enorma snööverhängen som pryder topparna.

Wallunaraju, 5685m
Vår första topp blev 5685m höga Wallunaraju, närmast Huaraz. Berget nås via en extremt dålig gammal gruvväg som går in i en dal nära toppen, upp till ca 4300m. På vägen passerar man
kilometervis med vackra ängar, eukalyptusskog och stora granitblock, vilka borde vara ganska trevliga för
bouldering.

Nåväl, vi vandrade först upp till ca. 5000m vid foten av glaciären och tältade. Dagen efter blev det topptur över isfall och glaciär, mot slutet en replängd på max 45 grader innan vi stod ensamma på toppen.

Chopicalqui, 6352m
Vi tog sedan en vilodag. Även om Wallunaraju är under 6000m tar den på krafterna...

Nästa mål var högre. Huascaran har varit mycket farlig, och nästan oklättrad, i år pga. stor rasrisk i isfallet på väg upp till Garganta, passet på 6000m mellan nord- och sydtoppen.
Vi valde istället Chopicalqui, 6350m, som vårt huvudmål. En spetsig, närmast perfekt ispyramid just öster om Huascaran. Klättringen tar ca 4-5 dagar.

Efter att ha provianterat tog vi vår minibuss upp till drygt 4000m vid bergets fot, längs en smått otrolig grusväg som korsar bergskedjan på mitten. Sedan följer 2 dagars stigning via ett läger på 4900m upp till en balkong på glaciären på ca. 5600m varifrån vi skulle nå toppen. Isfallen runt toppen är ständigt i rörelse, och leden upp är ny för varje år. Efter en vilodag här uppe med ganska dåligt väder och snöfall gjorde vi en tidig start mot toppen. Leden går i zickzack mellan stora glaciärformationer och blir gradvis brantare hela vägen upp. Sammanlagt blev det 5 replängder, de vackraste upp mot toppkammen med strålande utsikt.

Toppen är klassiskt takkantsformad och har fantstisk utsikt, som dock skymdes en del av ett moln som drev in just när vi kom upp. Typiskt, men det förtog bara en smula av nöjet...

Efter detta var det bara nedför kvar, först till vägen, sen till Huaraz och slutligen till Lima och flyget. På vägen handlades Peruanska handarbeten, men också och billiga finkläder som lätt hittas i Lima. Här finns även surfingvågor i hög klass längs de stora stränderna, men tyvärr är vattnet mycket förorenat.

Författat av Jonn Lantz, 2 sep 2005


Film:






Bilder & film
Titta på Bildgalleriet
Bilder (c) J. Lantz 2005
Titta på FILM
Samarbetspartners:
© Swedish Expeditions ecoexploring EF 2008- med ensamrätt | Resevillkor | Kontakt | Webbansvarig | Stor text