hem | | sitemap
Expeditioner
och hållbara äventyr
jorden runt
Elbrus, läger 1
Arkiv
hem
Expedition Elbrus 2005 Reseberättelse

Till Balkarien
Via en något komplicerad vistelse i Moskva, med vissa problem att komma igenom den ryska hotellbyråkratin, tar vi oss till Mineralnye Vodi i södra Ryssland. Under inflygningen, just då Tupolev 134-planet svänger runt för att komma in rätt mot landningsbanan, syns Elbrus dubbeltopp i söder. Vid det här laget syns inga andra berg, bara till synes låga moln och ett jätteberg.

Mineralnye Vodi (som betyder mineralvatten) ligger på slätten norr om Kaukasus. Området är en klassisk kornbod, och under resan i minibuss söderut, mot bergen, ser vi hela tiden folk som står längs vägen och säljer honung och andra odlade varor. Det bor inte speciellt mycket folk här. Landsbygden är vidsträckt, och de få städer som finns är mycket enkla. De flesta bär spår av Sovjetiska ”miljonprogram” – förfallna grå höghus med lika grå lägenheter.
När vi efter ett par timmar når Kaukasus blir det desto vackrare. Ju högre upp vi kommer desto mer kommer septemberfärgerna fram, och de snöklädda topparna.
Det är nu man ser det verkliga Kaukasus, under vulkanen. Från Mineralnye Vodi, 5 timmars bussresa från Elbrus, såg man endast den stora dubbeltoppen, men nu reser sig en bergskedja som är både högre och mer spektakulär än Alperna över oss. Oj.

Adil suu
Efter en natt på vårt hotell i tallskogen utanför byn Terskol, en liten håla som lever på Berget och det skidsystem som ligger på sydsidan, ger vi oss av mot Adil suu. I denna dal skall vi tillbringa fyra dagar för att acklimatisera oss inför Elbrus höga höjder. Bussresan går först genom tät tallskog, men med vidunderlig utsikt upp längs 2500m höga bergväggar och toppar helt nära byn. Nysnön i kombination med höstfärgerna gör utsikten än bättre. Vi svänger sedan upp i Adil suu dalen, och just när vi börjar se de stora glaciärerna så når vi också gamla Sovjetiska militärinstallationer och en minimal militärpostering (gränsen till Georgien ligger uppe i dessa berg – man måste ha specialtillstånd för att komma hit över huvud taget).
Vi har dock nytta av militärerna, som hjälper oss med 2 packhästar de två timmarna upp till base camp, på drygt 2600möh. Detta lilla base camp, ”Green hotel”, innehåller ett par tältplatser, en liten och mycket enkel klättrarstuga samt en liten och lika enkel byggnad som Geologiska institutionen i Moskva driver. Man mäter glaciärernas rörelser. Ett par från Moskva höll ställningarna i stugan, och läste punktligt av sina mätare varje timma under dygnet.
Omkring Green hotel ligger en ring av vassa 4000m-toppar och stora glaciärer.

Dagen efter är ägnad åt att ta höjd, och vi styr kosan upp mot glaciären under den vackra och vassa toppen Djanto Gan, ca 4000m. Vandringen går först längs en hög moränrygg efter vilken vi vandrar vidare uppåt över glaciär. Vid ett krön på ca. 3400m blir glaciären rejält uppsprucken. Här, just innan svårigheterna börjar, lägger vi vårt läger, med strålande utsikt tillbaka mot Elbrus. Detta läger ger en perfekt utgångspunkt för bestigningsturer, och dagen efter ger vi oss av uppåt mot Djanto gans nordsida. Tyvärr har snön smält bort i början av leden, vilken blivit väl rasig. Så, istället ger vi oss iväg på en glaciärvandring in i Georgien (i och för sig bara 100m). Vädret växlar. Från stekande sol och pangutsikt ner i de Georgiska dalarna och ut över de omgivande topparna, till byar av snöfall med minimal sikt.
Glaciären har gott om stora sprickor; en bra introduktion till glaciärevandringen som senare skall komma på Elbrus. Som högst når vi ca. 3800möh, innan vi återvänder utan missöden till Green hotel, och sedan till hotellet nära Terskol.

Elbrus
Efter en kort diskussion om ledval, och efter att ha rådfrågat lokala guider om förhållanderna på berget, valde vi den östra leden upp. Denna har en 1 mil lång anmarsch genom den öde Irik-dalen, till skillnad från Normalleden där man vanligen tar liften upp till ca. 3700m. Valet var självklart.

Första dagen går vandringen från byn Elbrus på ca 2000m, via Irik-dalens vackra ängar och skogar, allt högre upp och med strålande utsik över Adil suu-bergen och Ushba (4700m) – Kaukasus riktiga tuffing, till vårt basläger på ca 3000möh strax innan Elbrus glaciär. Under vägen mötte inga människor utom 2 Balkariska fåraherdar, som var mycket trevliga – även om språkförbistringen var stor. Balkariskan är närmast ett Arabiskt språk, och det enda dom fann lönsamt att säga var ”Balkaria, Balkaria”. Vi fattade dock poängen, och kände oss mycket välkomna.


Följande dag vandrar vi över grustäckt glaciär och morän upp mot Irik-passet, där vi möter våra första riktigt storslagna vyer över Elbrus och de enorma glaciärerna runt om berget. Vårt läger lägger vi i skydd av en liten förtopp. Ett riktigt pangläger. Nu är vi framme!

Dag 3 korsar vi en flera kilometer bred glaciärplatå, och vandrar sedan över (vårt första) lavafält upp till ett läger på nordryggen på drygt 4000möh. Nu har vi äntligen utsikt över hela Kaukasus, med Ushba i söder som en lätt djävulsliknande dubbeltopp, och i öster mot de riktigt höga och branta XXX-bergen, vars högsta toppar når över 5200m. Vädret är fortfarande perfekt.

Följande dag blir det lite tuffare. Vi siktade på ett högt läger, 4660möh, för att få en kort topptur. Nu brantar det till sig på berget, och sista biten går vi med stegjärn på is, upp till den minimala hyllan med plats för 4-5 tält. Ett riktigt vackert läger, om än ganska utsatt.

Följande dag var tänkt att bli toppdag, alternativt de 2 påföljande. Istället kommer snöstormen. Efter att ha suttit fast i 2 dygn väljer vi att göra en avslutning med värdighet, genom att traversera berget mot normalleden. Toppen är missad, tiden är ute.

Tack vare nysnön och snödrevet som varit blir denna tur ganska hård, och jag själv (som leder) går igenom en dold spricka, just innan vi når normalleden. Det är en rejäl spricka, som en stor sal fylld med istappar, och helt osynlig från ovan. Kamraträddningen går dock helt utan problem, förutom att min peruanska favorithatt blir kvar på sprickans botten.

Väl nere på normalleden möts vi av skidsystemets stolpar och bråte, i skarp kontrast mot vildheten på östra sidan av berget. Vi avslutar resan med att fira att vi valde den finaste leden, varpå förlusten av toppen inte gjorde alls så mycket. Kjell beställer in ”en” Armenisk konjak, och får en hel flaska serverad. Sen lämnar vi Ryssland och Balkarien åt sitt öde.

På marknaden i moskva, där vi stannade på hemresan hittar jag en äkta(!?) rymdhjälm från Gagarin-tiden. 150 dollar vill gubben ha. Fast, var skulle jag ha denna på flyget hem???

Författat av J. Lantz oktober 2005. Resan arrangerades och leddes av Jonn Lantz med assistans av Fredrik Porat.






Bilder & Film
Titta på Bildgalleriet
Titta på FILM
Samarbetspartners:
© Swedish Expeditions ecoexploring EF 2008- med ensamrätt | Resevillkor | Kontakt | Webbansvarig | Stor text